onsdag 23 april 2008

Onsdag

Ni fattar ju inte, ni fattar inte varför jag inte är lycklig hos er.
Man får inte bete sig hur man vill, jag får inte vara mitt riktigt jag.
Jag måste alltid rätta mig efter hur ni vill att jag ska vara.
Jag måste alltid ta hänsyn till att andra inte mår bra,
men är det någon som någonsin ser mig då? NEJ!
Jag vill verkligen mer än annat där ifrån, jag vill inte bo med er.
Men när man får höra det rakt ut så där, så känns det.
Det kändes verkligen som en bekräftelse, att jag är bara i vägen.
Det är så jag alltid känner, och jag kommer förmodligen alltid göra.
Särskilt för er, jag bara surar och är i vägen och gör ingenting.
Jag hjälper till när jag blir tillsagd, jag är snäll hela jävla tiden.
Jag ändrar med för eran jävla skull, jag kämpar varje dag.
Men är det någon som ser hur glad jag är, hur förändrad jag är?
Är det någon som uppskattar min hjälp? Nej, verkligen inte.
Jag orkar inte mer, jag gör verkligen inte det.
Ni sätter en sån jävla press på mig, att jag ska gör det och det.
Att jag ska prestera så jävla bra och vara så jävla bra hela tiden.
Inser ni inte att ni får inte folk att må bra. Verkligen inte.
Ni kan bo där i ert hem, ni kommer inte sakna mig ändå.
Det är som Josse säger, huset är som ett jävla museum.
Man får se men absolut inte röra.
Är det så det ska vara ? Man får ju för fan inte leva.
Åh, ni inser inte hur jävla dåliga ni kan va!
Idag åker jag hem till Jimmy och där stannar jag ett tag.
Jag får se om jag pallar att komma hem mer än att hämta mer kläder.
Jag får se om jag pallar komma hem någonting överhuvudtaget.
Det var en larvig sak som hände, men det var droppen.
Det var tillräckligt för mig, jag orkar inte mer!

Inga kommentarer: