
Jag förstår inte varför jag jämt ska ha så fel om folk, jag förstår det verkligen inte. jag är som någon slags idiotmagnet, som drar till sig idioter. Jag är så blind, jag ser inte. Dum är jag också, så dum, så dum. Jag hatar verkligen mig själv just nu. Jag borde inte men allt är den där jävla horans fel. Tack för att du får mig må så jävla prima. TACK. Tack till alla jävla horor där ute. Det är såna människor som dig som får mig att bli så jävla rädd. Jag avskyr verkligen det här nu, att jag hatar mig själv. Jag hatar mig fan för allt. Jag har själv nu fallit in i det där med att bli kär i sin bästa kompis, en obesvarad kärlek som måste glömmas bort. Men det är en kärlek som jag skulle kunna ge allt för som det känns nu. Allt kanske kommer kännas annorlunda sen eller annars så gör det inte det. Jag tror och känner på mig att jag kommer inte känna annorlunda om jag håller kvar i alla känlsor, allt kommer kännas likadant eller värre. Men för att det inte ska bli så , så säger jag som igår: Att jag ska ge upp allt, och låta allting va. Jag vill inte att nån ska tycka synd om mig eller få skuldkänslor eller nånting för att jag skriver så här, men det är det jag känner och tänker det är just därför jag skriver det. Inget mer snack om kärlek på ett tag från min sida i allafall. Fan, allt som började bli så jävla bra, allt som höll på att repa sig och lösa sig. Jag hatar dig så jävla starkt just nu! Fy fan för dig! FY FAN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar