måndag 3 mars 2008

Måndag



Idag är det måndag och jag har vart opepp istort sätt hela dagen. Dels på grund av saker från igår. Jag gör tydligen folk rädda med mitt humör, att jag fräser så fort man säger någonting. Jag tycker själv att det är att överdriva. Det var så förr men jag har ändrat mig så jävla mycket men det är ingen som ser. Det är aldrig någon som ser förbättringarna i mitt liv, det är aldrig någon som ser det possitiva, de ser bara det negativa hela jävla tiden. Jag trivs inte hemma längre, jag vill inte vara här. Efter skolan så gick jag och baby på promenad och sen när vi kom till stan så tog vi oss en fika och så där för att vi frös. Det spårade ut helt, det urartade i tjaffs. Ett stort tjaffs, med många fällda tårar. Jag gick och grät i ungefär en timma om inte mer, jag borde vara uttorkad men det är jag inte. Det finns mycket kvar som skulle kunna komma ut. När jag skulle åka hem brast jag verkligen ut i storgråt. Jag grät så jag höll på att falla ihop, jag hade stor ångest för att åka hem. Jag ville verkligen inte, jag ville inte lämna Jimmy i det läget som var och jag kände mig så otroligt jävla värdelös. Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre, jag vet verkligen inte. Jag vill inte hem och jag vill inte till mamma. Baby kanske tycker det är jobbigt att ha mig där, när jag har ett humör som jag har och så där hela tiden. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag vet inte, jag vet ingenting. Jag lugnade ner mig efter ett tag hemma hos baby, vi bara låg ett tag. Jag grät lite emellanåt tills jag slutade helt nästan men gick med helt tårfyllda ögon. Jag hatar att vara hemma, jag hatar mitt hem så jävla mycket just nu, jag vill inte va här när hon är här. Jag vill att det bara ska va jag och pappa. Jimmy, jag älskar bara dig! Du är den enda.

Inga kommentarer: