
Det är söndag och dag ett att vara ifrån baby. Jag har inte gjort någonting, men jag har skrivit lite till baby som jag lägger ut här. "Idag är det den dagen du åkte. Söndagen den 16;e mars, iväg på skidkurs. Klockan är nu 12.05, utgår man ifrån att du åkte klockan 11.00 så är det en timma och fem minuter sen du lämnade Motala. jag ligger hemma i sängen, där jag legat ungefär tre timmar sen jag vaknade. Jag ligger och kollar på korten på dig som jag har inne på mitt rum, jag känner inte fär att göra någonting annat idag. Jag saknar dig så otroligt mycket. Veckan har varit så underbar med dig baby, många väl spenderade sekunder, minuter, timmar och dygn. Jag önskar att det alltid var så, att du var den sista man såg innan man somnade och att du var det första man såg när man vaknade. Jag älskar det. Jag hoppas så otroligt mycket på att vi kan flytta ihop inom en snar framtid, det lär bara vara drömmar ett tag framåt men jag vill så gärna. Jag trivs inte här hemma längre, jag vill inte bo här. Jag känner hela tiden att jag inte vill annat än bort härifrån, jag vill bara vara med dig, ingen annan. Du är den som gör mig gladast, du är den som får mig att känna mig trygg. Utan dig känns allting så tomt. Du är alltid med mig i mitt hjärta och mina tankar, men jag vill ha dig här så jag kan känns din närhet. Jag vill kunna känna en underbar doft som bara du har. Du är så mycket mer än bara kärlek för mig, du är mitt allt. Jag är inte hel utan dig. Jag vill inte vara här, jag vill verkligen inte. Jag har inte varit hemma på nästan en vecka och dom sa inte ens hej till mig igår när jag kom innan för dörren. Jag känner mig så omtyckt och välkommen. Jag hatar att jag jämt anstränger mig för att vara snäll, för att alltid hjälpa till utan att säga emotoch göra det frivilligt istället. Ingenting uppskattas. De ser bara det negativa hos mig, jag hatar det. Jag skiter snart i allt, jag tänker sluta vara så jävla snäll jämt och ställa upp. Om de bara ser det negativa i mig så kan jag lika gärna gå tillbaka till mitt gamla jag, hur jag var hemma förut. Det lär ju inte göra dom någon skillnad alls. Det känns inte bra att vara hemma igen, jag vill bort! Jag vill inte vara här, jag vill inte vistas med dom här hemma. Jag avskyr det! Baby kom hem igen." Annars idag har jag inte gjort mycket, jag har legat och pluggat lite, ritat och så där. Jag låg i sängen fram till klockan fyra då jag vaknade för en andra gång idag av att det var mat. Jag gick ner och käkade och satte mig här uppe för att käka, sen så satt jag bara och glodde och tänkte. Sen så gick jag in på rummet och städade och slängde en massa saker och kläder. Slänger en blick mot korten på baby och vilar ögonen på det ett tag, jag vill ha hem honom. Vid klockan sex eller nåt så gick jag och satte mig vid datorn, sen så stod jag inte ut mer. Jag gick ner för att hämta telefonen och ringde baby. Men han snackade nästan mer med dom andra än mig så jag sa att jag kunde ringa senare men han sa att jag inte behövde det. Sen sa han det i allafall, så jag ringer senare. Jag satt där i sängen med tårar rinnandes, jag trodde inte det skulle kännas så svårt att prata med honom, dag ett och jag känner redan så här. Hur fan ska jag stå ut, jag vill inte. Jag vill inte till skolan eller nåt förän på torsdag, jag vill bara ligga hemma och gråta och sova. Ge mig torsdag nu, snälla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar