
Jag läste en blogg förut, jag vet inte vems men jag tänkte att han skriver verkligen saker som är mer betydelse fulla eller vad man ska säga. Det var verkligen tankar och känslor från hjärtat, verkligen tankar och känslor från det inre. Först så handlade ett inlägg om mål i livet, jag har nog inte riktigt tänkt på vad mitt mål i livet är. Jag tror att det är att jag ska försöka leva det väl, göra saker som jag verkligen vill för att sen veta att jag gjort nåt riktigt bra av mitt egentligen korta liv. Särskillt vill jag göra det för man vet inte när man går bort, det kan lika gärna hända imorgon. Men jag ska försöka leva så bra som möjligt som sagt, lixom ta vara på allt jag har bättre och så där, för jag vet vilken ångest man får när saker och ting försvinner ur ens liv. Jag har kännt på det ett antal gånger nu, och det känns inget bra att gå och bära på det varje dag. Jag vill verkligen öppna min egna tatuerings studio för det är något som jag velat göra i flera år, jag har vart intresserad av tatueringar sen jag var ungefär 6 eller 7 år och det har bara växt sig starkare och starkare. Jag vill flytta till en större stad, jag stormtrivs här i Motala men jag har tröttnat lite och jag tycker mer om större städer. Jag skulle kunna tänka mig att flytta upp till Gävle, Göteborg, Norrköping eller Stockholm. Jag skulle även kunna tänka mig att flytta utomlands men samtidigt inte, för jag skulle inte klara av att komma så pass långt från min familj och mina vänner. Jag har ett underbart förhållande nu och jag känner just nu att det är någonting som kommer hålla jätte länge, det har hållt i snart fem månader och jag vet att det kan låta konstigt för många att jag redan kan säga något sånt men jag känner så som jag känner, jag står för det och det är bara mina tankar som ska komma fram här. Jag älskar Jimmy jätte mycket, jag har aldrig älskat någon så mycket, jag har aldrig brytt mig så mycket om någon och aldrig haft någon som älskat och brytt sig så mycket om mig som han gör. Fem månader blir mitt längsta förhållande, det känns bra att det är med honom för jag anser att det knappt kan finnas nån som är bättre än honom. Ingen som är bättre för mig, jag är säker på att det kommer att hålla jätte länge. Mina tankar om att flytta hemifrån och såna saker har ändrats lite. Jag ville flytta ensam först, jag vill det till viss del fortfarande men jag skulle så gärna vilja flytta ihop med Jimmy med, för jag är så pass beroende av hans närhet och hans kärlek så jag skulle låta han va hos mig jämt ändå. Jag har tänkt mer och mer på det och jag känner att det skulle nog fungera, jag är pepp på en vuxenvärld verkligen. Men det är för att jag har såna planer och såna drömmar om hur det kommer vara. Jag är säker på att det inte alls kommer vara som jag ser det framför mig men jag tycker om att ha de här drömmarna i allafall för det gör att jag faktiskt vågar bli mer och mer vuxen även om det är någon som skrämmer mig en del. Barn är någon som jag verkligen kommer vilja ha i framtiden, jag skulle älska det mer än något annat. Jag tror inte man kan känna sig mer stolt än när man fått sin bäbis. Att man kan ha skapat något så fint, att gett en sån fin varelse ett liv på jorden. Ja jag värdesätter liv högt, och jag tycker att det är jättefint att få barn. Skulle jag bli med barn nu, skulle jag göra abort även om jag själv egentligen kanske inte skulle vilja och att jag vet att jag förmodligen skulle må väldigt dåligt över det. Men det är inte bara jag som äger det lilla liv som skulle komma att växa inom mig, eller hur man ska säga. Det finns en till, och jag vet att man kanske skulle behöva lära känna varandra bättre och så där innan man skaffar barn. Men jag känner redan nu att jag skulle vilja ha barn med världens finaste kille och jag tror han skulle bli en jätte bra pappa. Nu kanske jag skrämms med mina tankar men jag känner att jag kan behöva få ut såna här saker ibland med. Jag lär ta vara på min familj bättre, försöka att inte vara så rädd som jag faktiskt är. Men det jag är rädd för är alla konflikter, jag är rädd för att bråka och tjaffsa. Jag vill komma ifrån det där så mycket som möjligt, jag vill inte heller ha någon smutskastning på mig heller. Särskillt inte när det inte är meningen att det är till mig men det blir så ändå. Nu pratar jag om tjaffs som lär vara mellan min mor och far nu när hon har blivit stämd av honom till socialen på grund av hennes beteende, som hon har haft under så många år. Det är en stämning som borde gjorts för många år sen men som de inte tagit tag i förän nu. Jag känner en rädsla för att åka till mamma, för att jag vet att all skit hon vill slänga på pappa kommer hon slänga på mig. Jag vet det, jag vet det innan det ens har hänt eftersom jag vart med om det så många gånger förut. Jag tycker inte att det är så här det ska vara, man ska inte känna en sån rädsla för sina föräldrar som jag, Elin och säkert även Jens har gjort hela våra liv för att mamma har ett sånt jävla temprament och såna aggressions promblem som hon har, som jag tyvärr har ärvt. Alla som känner min mamma och som känner mig väl ser den likheten direkt mellan oss, det är någon jag egentligen skämms över. Jag hatar att hon är sån, och jag hatar ännu mer att jag är sån. Jag hatar att jag inte kan hindra min ilska när jag känner det, och jag hatar att jag kan slänga skit på andra som inte har med saker och ting att göra. Jag är precis som hon, hon som jag är så rädd för just nu. Men jag ska göra allt jag kan i framtiden, jag tänker inte tillåta mig själv bli likadan. Jag älskar mamma så mycket som det går att älska sin mamma men jag tänker verkligen inte tillåta mig själv bli likadan för jag vet själv hur dåligt jag mått under alla år över hur hon är och såna saker. Jag tänker aldrig tillåta mig själv bli alkoholist eller liknande, vilket jag har två föräldrar som är, eller en är påväg från det efter att ha vart det kanske ett tiotal år och en är det fortfarande utan att inse det själv utan att inse att hon skadar sin omgivning genom att bara dricka. Jag tror som han som skrev bloggen, att alla kan nå fram till sina mål men det gäller bara att hitta den rätta vägen. Det gäller bara att lista ut hur man ska klara att komma dit. Det lär alltid finnas framgångar och motgångar genom livet, men med rätt mängd vilja så kommer man att nå fram som han skrev. Jag tror verkligen att det är så, tro på dig själv och ha en så stark vilja för det du brinner för så kommer du att nå fram. Det anser jag i allafall, det är så som jag tror att det är. Jag läste även hans andra inlägg och där stod det om hur sverige egentligen är, med det här med våldtäkt och grejer. Han fick fram mycket som jag inte alls har tänkt på, att om en flicka till exempel blir våldtagen så blir hon tillfrågad vad hon har haft på sig kvällen händelsen ägde rum. Vilket menas att hon kanske har gett vissa signaler till att det skulle kunna hända. Inget medlidande alls och det ska inte behöva hända såna saker vad man än har på sig. Bara för att man har en viss klädsel så betyder väl kanske inte det att man vill knulla med nån eller liknande, jag fattar inte hur de kan få ihop det så. Jag blir rätt förbannad när jag läser såna saker, när jag får höra såna saker och när jag tänker på såna saker. Jag fick sen frågan igår vilket jag tycker är mest hemskt, mord eller våldtäkt. Jag tycker verkligen att både och är hemskt, skulle jag välja något skulle jag bli våldtagen för då har jag ett fortsatt liv även om jag skulle må piss men jag värderar mitt liv så högt. Men jag anser att våldtäkt är värre än mord för om du mördar någon så dör den och slipper lida för det som hänt, men om man blir våldtagen så får man förmodligen men för livet, man mår förmodligen jätte kasst och är jätte rädd varje gång man går ut. Man ser nog väldigt mycket saker som hot och man får nog svårt att lita på personer i framtiden. Man får helt enkelt lida. Sen att folk hoppar på vem som helst ute utan anledning är rent av idioti på högsta nivå. Man ska inte hoppa på någon överhuvudtaget, man ska inte slå någon för det löser verkligen ingenting. Man kan tycka det för förmodligen har du kanske fått tyst på personen som du förmodligen retar dig på, men den personen lär må dåligt av det resten av sitt liv eller så blir det så att han vill ha hämd, han vill ge igen på något sätt och antingen gör han eller hon det själv, eller så skickas det andra personer till att göra det. Det kan i värsta fall leda till en hämd genom att man mördar den som misshandla personen i fråga eller nåt liknande om det vill sig riktigt illa. Det är rätt hemskt egentligen hur folk beter sig mot andra, hur folk för det samhälle vi lever i. Det var en annan sak jag höll med om också när jag läste det på hans blogg att folk går runt med vapen endast för försvar, men när man går rund med det vapnet så blir man ivrig av sig. Man ser fler saker som hot, och vill det sig riktigt illa så ser man nästan allting som hot och kanske gör någon helt oskyldig illa. Jag tycker det är helfel, och jätte hemskt. Det ska inte vara så här, man ska inte behöva vara rädd för att gå ensam hem, man ska inte behöva tänka efter vilka vägar som är säkrast att gå, man ska inte behöva vika undan eller ta omvägar hem eller liknande för att men ser gäng med människor. Det är helt enkelt jätte hemskt att folk ska behöva råka ut för saker och ting, fast de är helt oskyldiga. Jag sitter här hemma nu, känner en oro för min pojke som ska gå ensam hem ikväll. Även om han lär vara helnykter och har koll så är det inte säkert att andra har det, jag skulle helst vilja se att jag var med och gick med honom hem eller att han hade nån som gick med han hela vägen. Jag vet att han ser upp, och aktar sig och tar hand om sig väl och så, men för det kan man inte lita på andra. Det är alltid samma oro när jag vet att han ska gå ensam på nättrena, jag vet hur det är. Även om motala är en liten stad så är det en stad med stora och hemska händelser. Jag hoppas att det inte känns jobbigt för någon för att jag bryr mig, jag skulle så gärna vilja ta hand om alla och ge alla de bästa och grejer. Jag vill ge dom det dom är värda. Jag har så mycket mer tankar om saker och ting som jag skulle vilja få ut men som jag inte klarar av att tänka på nu så jag slutar här innan jag gör mig själv mer upprörd över saker och ting. Jag tycker jag fått ut ganska mycket ändå och det får duga för idag. Förresten så har jag 280 inlägg nu, tiden går verkligen snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar